Våra ”ambassadörer”

Här kan du läsa om varför KG Hammar, Anders Wijkman, Susanne Osten, Jesper Strömbäck med flera kräver en human migrationspolitik och amnesti för Sveriges ensamkommande ungdomar.

Thomas Avén,
ordförande Läkare I Världen

De ensamkommande barn, ungdomar som på senare år kommit till Sverige, har inte flytt till Sverige, utan från sitt hemland. Flytt från krig och rädsla. Efter att först ha välkomnat dem, gett dem mat, husrum och vänner, så vänder nu Sverige ryggen till, och utvisar dem tillbaka till det helvete som de flytt ifrån. En del av dessa ungdomar träffar vi vid våra mottagningar inom Läkare i Världen. Deprimerade, ledsna, suicidbenägna. För att överleva ser vi att en del prostituerar sig. Andra blir rekryterade av kriminella gäng. De har inget val. De är hungriga och vill inte sova på gatan. Om Sverige, i stället för att utvisa dessa ungdomar, tagit tillvara all denna kompetens och entusiasm, så skulle vi alla tjäna på det. Vi behöver dessa ungdomar i Sverige, och de behöver trygghet och medmänsklighet. Amnesti nu!

Henry Ascher
Professor
Barn- och ungdomsläkare

Vad behöver människor för att återhämta sig efter att ha utsatts för krig, våld och livshotande trauman? Den samlade forskningen visar att stabilitet, trygghet och en förutsägbar tillvaro är en viktig förutsättning för läkning och framtidshopp. Men ständigt nya lagar och regler har lett till total osäkerhet om vad som gäller, både bland professionella och unga flyktingar. Det leder till ökad risk för fortsatt och förstärkt traumatisering, sämre möjligheter till integration och hot mot barns och ungas hälsa och utveckling på kort och lång sikt. Därför behövs en amnesti. Nu.

Ulf Bjereld
Professor i Statsvetenskap

Sverige är ett av världens rikaste och allra mest välmående länder. Vi har ett ansvar att gå i täten för att hjälpa nödställda människor på flykt. Många av de ensamkommande unga som nu berörs har levt i vårt land en lång tid. Att utvisa dem vore en omänsklig handling. I stället bör vi utfärda en amnesti och välkomna dem till Sverige – vårt växande hem!

Sara Brachet
Grundare av föreningen LAMSF 
De svensktalande migranternas vänner i Frankrike

Jag möter dessa ungdomar (men även äldre, vuxna och familjer) sedan snart tre år, då dom kommer till Paris för att prova en ny och osäker asylprocess här. Att börja om på nytt, med nytt språk är tufft och många mår väldigt dåligt. Men alternativet – utvisning till Afghanistan – är förstås ingen lösning för de som flytt därifrån.

Dom bär med sig en stor sorg över vad dom förlorat i Sverige, och ofta en vrede över hur dom blivit behandlade av svenska myndigheter. Banden till det svenska civilsamhället är dock starka! Kontakten är tät den första tiden med familjer, vänner, lärare, diakoner… Och saknaden är definitivt ömsesidig.

Vilket slöseri att Sverige inte kan se dessa ungdomar som resurser! Dessa flyktingar har inte bara förlorat flera år av sina unga liv, utan Sverige har också förstört deras chanser till asyl i andra EU-länder (Dublinförordningen). Amnesti nu är det enda rätta!

MAUD EDGREN – SCHORI
FIL LIC I SOCIALT ARBETE OCH F.D. GENUSRÅDGIVARE I FN

Hur vi möter personer som flyr krig och söker skydd definierar oss som människor – och som land! I mina olika yrkesroller och som kontaktperson för ensamkommande har jag blivit övertygad om att bevilja amnesti för ungdomarna från Afghanistan, varav många nu hunnit bli unga vuxna, är en självklarhet.

Flertalet har vistats i landet mer än fyra år, talar svenska, är gymnasieutbildade och ingår i etablerade familjenätverk och har därigenom en stark anknytning till Sverige.

Att bevilja amnesti är ett sätt att göra om och göra rätt. Ett anständigt beslut som bygger på humanism och solidaritet. En kärlekshandling som visar att Sverige går i täten i stället för att sträva mot mininivåer.

Amnesti skulle betyda ett stopp för inhumana ställningstaganden och för den utsatthet som många nu tvingas leva i.

GUSTAV FRIDOLIN
FOLKHÖGSKOLLÄRARE
STADSMISSIONENS FOLKHÖGSKOLA

Säkerhetsläget i Afghanistan är sådant att det motiverar ett annat rättsligt ställningstagande. Sverige sticker ut i att inte se människors skyddsskäl, i jämförelse med andra EU-länder som vi vanligen jämför oss med.
Alldeles oavsett detta är det orimligt att skicka ut unga människor som nu sedan länge är en del av vårt land. För många som berörs av Håll ihop Sveriges arbete är just Sverige hemlandet, det är det land på jorden man har starkast anknytning till. De har varit här länge, och vill inget annat än att få bidra. Låt dem göra det!

ABDUL GHAFOOR
FOUNDER AN DIRECTOR OF AFGHANISTAN MIGRANTS ADVICE AND SUPPORT ORGANISATION (AMASO)

During the past 6 years I have met hundreds of young refugees deported from Europe to Afghanistan, including Sweden. Returnees face many problems, the deteriorating security situation in Afghanistan and the capital Kabul, the rising street crimes, nonavailability of social network, fear of recruitment by Taliban, ISIS or other insurgent groups and a range of other problems are what they face if they are not given a chance for life, a chance to stay in Sweden.  
Sweden, being one of the generous European countries in helping those in need of protection, should seriously reassess the situation of those facing deportation to Afghanistan and make them a useful part of the Swedish society, rather than deporting them back, only to become victim of human trafficking once again. Based on my working experience, majority of the young boys deported from Sweden and other European states have already remigrated or and the rest are looking for opportunities to flee again.

There is no choice: Give these minors and young boys an amnesty!

KG HAMMAR
ÄRKEBISKOP EMERITUS

Att bevilja amnesti åt de ensamkommande ungdomarna är ett sätt för oss att rädda våra egna sårbara inre liv där varje handling som blundar för medmänniskors behov skapar ärr och förhårdnader. I längden förlorar vi oss själva och vårt samhälle. Hållbara och fredliga samhällen (mål 16) kan bara byggas på kärlek, medkänsla och solidaritet över alla konstruerade gränser.

THOMAS HAMMARBERG
f d RIKSDAGSLEDAMOT
STYRELSELEDAMOT TRO OCH SOLIDARITET

De ensamkommande ungdomarna har behandlats omänskligt. Orimligt långa väntetider, skruvade åldersbedömningar och negativa besked har nu lett till psykisk ohälsa och självmordsförsök i flera fall. De som trots allt kunnat utnyttja möjligheten att studera står nu inför hotet att utvisas då de i dessa tider inte kan uppfylla lagens krav att snabbt fixa en fast anställning.

Det borde vara självklart att de som fortfarande finns bland oss får stanna. Om det av politiska skäl blivit tabu att bruka ordet om ”amnesti” – använd då någon annan term! Men att skicka iväg dessa människor till varifrån de en gång flydde skulle strida mot all humanitet.

Peo Hansen
Professor i statsvetenskap
Linköpings universitet

De som sliter i den kraftigt underbemannade svenska vården och omsorgen blir allt yngre och alltmer utrikes födda – och bidraget från de ensamkommande flyktingungdomarna är stort. Enligt Socialstyrelsen är 30 procent av de som arbetar inom den svenska äldreomsorgen utrikes födda; i Stockholmsregionen är andelen hela 55 procent. På det hela taget har flyktingarnas bidrag till den svenska välfärden, men också till den privata sektorn, aldrig varit större än det är idag. När pandemin drabbade EU hamnade frågan om samhällsviktiga arbetstagare i blickfånget och det visade sig snart att flyktingar spelade en huvudroll här. Som en studie publicerad av tyska Institute of Labour Economics sammanfattade saken: ”Det skall betonas att bland invandrarna är de lågkvalificerade arbetstagarna särskilt överrepresenterade inom flera samhällsviktiga yrken som är avgörande i kampen mot Covid-19.”

Samtidigt fortsätter politikerna på riksplanet att larma om att ”flyktingkostnaderna” hotar välfärden, att flyktingar är en budgetbörda. Tanken på att det finns en målkonflikt mellan flyktingmigration och välfärd uppfattas därför som en självklarhet i samhällsdebatten. Detta är absurt. Samma människor som är överrepresenterade i välfärds- och andra samhällsviktiga yrken kan inte vara bördor på samhället. Flyktingmottagande inte kostsamt. Snarare innebär det ett fördelaktigt tillskott av reella resurser, i form av arbetskraft, av händer i vården. Hur skulle samhället se ut om ingen arbetade i vården, i livsmedelsproduktionen, om ingen städade, tog hand om de äldre och körde bussarna?

Sverige och EU ska ta emot flyktingar för att värna de mänskliga rättigheterna. Vad beträffar de ekonomiska aspekterna finns det egentligen inte så mycket att orda om. Genom att ta emot och investera i flyktingar – det vill säga människor och därmed reella resurser – har samhällena i Sverige och EU inte mycket annat val än att gynnas.

ÅKE HOLM
rEKTOR PÅ ÖLANDS FOLKHÖGSKOLA

Jag skäms över hur vi, Sverige, behandlar de ensamkommande barn som flytt från sina hemländer och kommit hit med hopp om att kunna överleva och leva sina liv här. Här, på Ölands folkhögskola, studerar ca 25 unga människor som kom till Sverige före den 24 november 2015. Då var de barn. Sen dess har de levt i ständig ovisshet om sin framtid. Fem år av ständig oro om hur livet ska bli, nästa dag, nästa vecka, nästa… Vill vi vara ett land som gör så här med människor? Nej, jag vill inte vara med på det varken som människa, medborgare eller rektor på en folkhögskola. “Det finns saker som man måste göra…” som Jonatan sa “…Annars är man ingen människa utan bara en liten lort.” Så låt oss göra något bra och sluta vara små lortar. 

SILVANA IMAM
ARTIST OCH AKTIVIST

Jag kräver amnesti för ensamkommande ungdomar, barn och vuxna eftersom det är en mänsklig rättighet att få ha en plats där man kan leva i trygghet. Vi lever på den här jorden med ett högre syfte och den är att se igenom de konstruerade gränserna och strukturerna vi människor byggt, så låt oss därför bygga ett nytt samhälle där kärlek och medkänsla styr.

BETLEHEM ISAAK
FÖRFATTARE OCH KRÖNIKÖR

”Amnesti för ensamkommande är en av vår tids största frågor.
Och det är inte vilken fråga som helst,
den handlar ytterst om oss och våra med medmänniskor.
Det berättar om vilka vi är och vilka vi vill vara och vilka vill minnas som.
Jag heter Betlehem Isaak och än fast jag själv kom hit
med bägge mina föräldrar i början av seklet känner jag för de ensamkommande som medmänniskor men det har också en väldigt personlig koppling till mig.
Min egen pappa och hans bröder kom till Sverige under 1970- och 1980-talen.
Några av dem ansågs vara ensamkommande men
mottogs med öppna armar och med respekt och solidaritet.
Jag hoppas att vi tillsammans skall kunna gå tillbaka till den solidaritet
som fanns då och som jag vet fortfarande finns hos oss det svenska folket.”

DAN ISRAEL
BOKFÖRLÄGGARE

Jag minns en tid, för mindre än 5 år sedan, när vår statsminister sa: ”Mitt Europa tar emot människor som flyr från krig, solidariskt och gemensamt. Mitt Europa bygger inte murar … Och vi ska fortsätta att vara ett land, som bär solidariteten som vår största stolthet…Det är ett Sverige att vara stolt över.”
Sen dess har de ensamkommande behandlats på ett sätt, som gör att ingen kan känna minsta stolthet utan bara skam. Myndigheterna gör allt för att inte bevilja asyl, som åldersbestämningar förkastade av all expertis. De asylsökande har hunsats och i flera fall drivits in i döden. Den viktigaste av alla mänskliga rättigheter, rätten att söka asyl i skydd för förföljelse och förtryck, ifrågasätts öppet av flera politiska partier.
Men vi har fortfarande möjlighet att bevara ett uns av vår anständighet. Ge omedelbart amnesti till de ensamkommande!

Bertil Kågedal
Proffessor emeritus i klinisk kemi, Linköpings universitet
f D överläkare i klinisk kemi

Hela den asylprocess som många barn och ungdomar som sökte trygghet i Sverige har gått igenom har varit ett enda långt lidande och en psykisk tortyr. Jag har varit god man för en pojke från Afghanistan. På hans boende träffade jag ett 70-tal fantastiska ungdomar med liknande bakgrund men som vittnar om hot till liv och lem. Det har varit en lycka att träffa dem och umgås med dem. Jag har sett hur deras uppgifter om minderårighet misshandlats av Rättsmedicinalverket och Migrationsverket. Den åldersuppskrivning som skett av dem på felaktiga grunder är förödande och inte i överensstämmelse med vare sig vetenskap, rättssäkerhet eller etiskt handlande och har inte gett barnen de särskilda rättigheter som barn har enligt internationella konventionsåtaganden. Gör om, gör rätt och ge dem amnesti!

HELENA LINDHOLM
PROFESSOR
FREDS- OCH UTVECKLINGSFORSKARE

Införandet av de (förlängda) tillfälliga migrationslagarna och införandet av korta tillfälliga uppehållstillstånd har kraftigt försämrat förutsättningarna för många som sökt asyl i Sverige sedan 2015. De ensamkommande unga (varav många nu förvisso hunnit blivit vuxna) har särskilt hamnat i kläm mellan snabbt föränderliga lagar och riktlinjer, otydlig och godtycklig tillämpning av lagar och regler. De har satsat år av sina liv för att försöka finna en ny framtid i Sverige, lärt sig svenska, skaffat sig gymnasieutbildning, rotat sig, hittat vänner och sammanhang. För andra har det varit långt svårare. De som väntar på besked i asylprocessen eller som fått avslag och lever i samhällets utkanter hamnar lätt i psykisk ohälsa, missbruk och utsatthet. Av humanitära skäl likväl som att förhindra att ett skuggsamhälle biter sig fast är amnesti för denna grupp det enda värdiga.

KARIN NYMAN
DOTTER TILL ASTRID LINDGREN

Jag har tvingats förstå att det finns flyktingar i Sverige som kommit hit som omyndiga barn och fått vänta så länge på uppehållstillstånd att de nu kan avvisas som vuxna utan flyktingskäl. Det är ju obegripligt orättfärdigt och grymt, de var nödhjälpssökande ungdomar som först hjälptes att skapa ny tillvaro och starka band här, som utbildade sig och äntligen borde få vara trygga, och nu efter år av ovisshet om sin framtid körs härifrån till något som de fruktar värre än döden. Flera stycken tar hellre livet av sig här i landet, läser jag. Men så kan vi väl bara inte göra! Jag hör i andanom min mammas och andra svenska gamla barnrättsförsvarares häpna förtrytelse. Vi kan bara inte. Ge dem amnesti.

Lars Ohly, förbundssekreterare i Verdandi – arbetarnas socialpolitiska organisation

Sverige har ett rykte som en humanitär stormakt. Tyvärr stämmer det dåligt med Sveriges flyktingpolitik sedan 2015. I snabb takt har Sverige fallit till att bli ett av de mest restriktiva länderna i Europa när det gäller flyktingmottagande och asylpolitik.
Det ha lett till stort mänskligt lidande, inte minst för de ensamkommande ungdomar som flytt från krig och förtryck i Afghanistan. De har fått vänta orimligt länge på besked, de har fått olika besked vid olika tidpunkter, de har fått tillfälliga uppehållstillstånd och de har utsatts för felaktiga åldersbedömningar. I gruppen ensamkommande från Afghanistan har den psykiska ohälsan ökat i takt med att otryggheten brett ut sig.
Att flera nu hotas av utvisning för att de inte tillräckligt snabbt kan ordna ett jobb i kristider är inhumant.
Självklart bör alla ensamkommande omfattas av en amnesti som ger dem möjlighet att fortsätta integreras i det svenska samhället. Låt dem bygga en tillvaro i Sverige, fortsätta lära sig svenska, skaffa sig en utbildning, hitta vänner och skapa sig en framtid. 

Låt de ensamkommande stanna!

SUZANNE OSTEN
REGISSÖR

De unga flyktingar som tagit sig hit över alla farliga hinder bär i sin kropp erfarenheter och ett budskap om hopp och vilja till förändring. I Sverige bör vi ge de unga från bland annat Afghanistan möjligheter till att stärka vårt samhälle. Att utvisa dem till våldet är slöseri och grymt. Utan min ovälkomna, illegala flyktingfader under andra världskriget hade jag aldrig fötts, därför vet jag vad de unga går igenom i jakten på ett möjligt liv. Vill du kämpa för att de ska kunna överleva?

Agneta Pleijel
FörfatTARE

Efter att ha följt den nyckfulla och i många fall godtyckliga behandling, som åtskilliga ensamkommande flyktingungdomar under lång tid har utsatts för i Sverige, är kravet på amnesti det enda rimliga. Åldersprövningarna har utdömts av många experter. Uppskrivningarna av ålder har varit upprörande. Förutom de vedervärdigheter som flykten till Sverige innebar, har ovissheteten och osäkerheten här varit undergrävande, inhuman och ovärdig för en demokrati. Att föreställa sig att våra egna barn eller barnbarn skulle utsättas för något liknande får tanken att svindla. Självmorden inom denna grupp är redan förskräckande. Jag vill kunna vara stolt över Sverige men att unga människor som slåss för sina liv och sin framtid nu hotas av utvisning fyller mig med skam. Därför är jag en av många som kräver amnesti för denna grupp flyktingar.

PARUL SHARMA
MÄNNISKORÄTTSJURIST OCH FÖRFATTARE

De gömmer sig och sover i parker, lever i skräck och med tanken om att tvingas tillbaka till ett land som aldrig hann bli deras, som inte kan ge det ett barn och en ung människa önskar och förtjänar. Jag möter så många ledsna, trötta, och hungriga pojkar och flickor, mest pojkar, som nu är övertygade att de är mindre värda. ”Varför lever jag?”. Många har tagit sina liv, sålt sina kroppar för att orka leva, för att kunna äta.
Som jag ser det är det Sverige som åsamkat denna skada, med otydliga gymnasielagar och inhumana ställningstaganden som ”nej Afghanistan är inte ett farligt land!”.
Asylrätten är för mig det bultande starka hjärtat i den stora människorättsliga kroppen. Hjärtat har lidit av en infarkt alltför länge nu. Det krävs räddning, medicinering och vård för att rädda de mänskliga rättigheterna. Det här handlar om att hålla ihop mänskligheten.

Och vi kan börja med att ge AMNESTI NU!

ANDERS SILFVERDAL
SJUKHUSPASTOR I ÖSTERSUND
FAMILJEHEMSFÖRÄLDER, AKTIV I KYRKLIGT FLYKTINGARBETE

Hur länge ska Migrationsverket med regeringens och riksdagens stöd få fortsätta att utsätta människor för psykisk tortyr. Många av de ensamkommande mår psykiskt dåligt och ett flertal, har tagit sitt liv, nio gånger fler än motsvarande antal bland jämnåriga personer i Sveriges befolkning, enligt forskare vid Karolinska institutet.

Detta kan inte vara en medmänsklig hantering av utsatta människor.

Det bästa är att ta vara på de resurser som våra vänner är och ge dem en medmänsklig tillvaro med religionsfrihet och trygghet. Ge allmän amnesti för alla som varit i Sverige i över ett år då kanske man i tid kan hantera alla nya asylärenden på ett mänskligt sätt.

JESPER STRÖMBÄCK
PROFESSOR I JOURNALISTIK OCH POLITISK KOMMUNIKATION

Det främsta skälet till att Sverige bör ha en humanistisk flyktingpolitik handlar om alla människors lika värde och samma rätt till grundläggande fri- och rättigheter. Enligt FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna omfattar dessa bland annat ”rätt till liv, frihet och personlig säkerhet”, oavsett ”ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning”. De mänskliga rättigheterna omfattar även rätten ”att i andra länder söka och åtnjuta asyl från förföljelse.” Att värna asylrätten handlar om att slå vakt om de mänskliga rättigheterna.
Men det handlar också om egenintresse. De som invandrar till Sverige bör ses som resurser som kan bidra till att stärka Sverige. Med en bättre fungerande integration skulle de kunna bidra ännu mer. Ett land där människor ges förutsättningar att växa och utvecklas är ett land som växer och utvecklas – oavsett varifrån människor kommer. Ett första steg vore amnesti för asylsökande som varit i Sverige mer än tre år, och en återgång till permanenta uppehållstillstånd.

MARIT TÖRNQVIST
ILLUSTRATÖR
FÖRFATTARE

De kämpade sig fram till Sverige på en livsfarlig flykt. Ingen av oss kan ens förstå hur de klarade det. Barn som aldrig varit barn. Krig, förföljelse, fattigdom, barnarbete. Många hade förlorat allt. Men i Sverige fick de löften om en framtid och flera fina hjälpsamma öppnade sina hem. Vilken obeskrivlig grymhet att skriva upp deras åldrar och inte tro på deras asylberättelser, så att det lättare kunde utvisas. Att låta dem vänta under flera år och sedan deportera dem till helvetet de lämnade, när Sverige hade blivit deras hemland. Vi som har varit nära dem har sett starka ungdomar förändras till psykiska vrak under åren i Sverige.

Nu gömmer många sig och lever i ständig rädsla för gränspolisen. Andra flyr vidare, till länder som inte heller vill ge dem skydd eftersom de har sina fingeravtryck i Sverige.

Barn som aldrig  fick vara barn. Inte ens i landet där barnkonventionen är lag. De finns inget alternativ. Ge dem amnesti! NU.

ANDERS WIJKMAN
FÖRFATTARE OCH DEBATTÖR

Kravet på Amnesti är självklart för mig. Argumenten är många. Extremt långa handläggningstider är ett i raden. Försöket med gymnasielagen var ett steg i rätt riktning. Men lagen var ett hafsverk och satte en godtycklig gräns vid 24/11 2015.
De flesta ungdomar som berörs har nu levt i vårt land i mer än fyra år. De har anammat vår kultur.

De flesta har lärt sig svenska och skaffat sig en utbildning som gör att de kan försörja sig och bidra till vårt samhälles utveckling.
De skulle efter den långa frånvaron ha stora svårigheter anpassa sig till det samhälle de utvisas till. Att därtill sända unga människor tillbaka till länder dominerade av våld och krigshändelser bryter mot alla humanitära principer.

Mikael Wiehe
Musiker
Sångare
Kompositör

Släpp in mej Europa, släpp in mej
Släpp in mej till värme och ljus
Släpp in mina drömmar, min tro och mitt hopp
och ge mej ett hem i ditt hus

Jag har flytt ifrån bombade städer och hus
från krig och ruiner, från skärvor och grus
ifrån mörker och kyla, ifrån råttor och löss
ifrån galna despoter och hunger och törst

Kom över din rädsla och din misstänksamhet
Riv ner dina murar och dina taggtrådsstaket
För du vet lika väl som jag att de’e sant:
Vi kan inte klara oss utan varann

Släpp in mej Europa, släpp in mej
Släpp in mej till värme och ljus
Släpp in mina drömmar, min tro och mitt hopp
och ge mej ett hem i ditt hus
(Text & musik: Mikael Wiehe, från CD:n Portvakten 2017)

Eva Zetterberg
Diplomat och politiker

”Jag vill verka för ett annat Sverige, ett Sverige där solidaritet, humanism och medmänsklighet är ledord. Jag är djupt oroad över den utveckling vi går igenom nu som präglas av individualism, egennytta och kommersialism. Vi som tror på gemenskap och alla människors lika värde måste förena oss och stå upp. Vi som haft förmånen att födas i ett land där det råder fred och goda villkor (för de flesta) att växa upp måste se bortom vår egen situation och ge stöd till människor som lever i fattigdom, krig eller på flykt.”